Vad är det som i århundraden lockat trädgårdsälskare över hela världen att komponera rabatter och skapa hela trädgårdar som blommar enbart i vitt? Den vita färgen tycks äga en egen sorts oförklarlig magi som är som tydligast i kontrast mot mörkret.
Långt före att Vita Sackville-West på sent 1940-tal började skapa sin berömda White Garden vid Sissinghurst Castle i England fanns idéen inom trädgårdsarkitekturen om en trädgård som uteslutande skulle blomma i vitt. Under Mogulriket i Indien, som grundades på 1500-talet, fanns en tradition av så kallade Moon gardens, månträdgårdar, där vitblommande och doftande växter som vit oleander och citrus fyllde rabatterna. Dessa månträdgårdar hade ofta inslag av vatten och skapades delvis för att vara svalkande oaser som skulle tjäna som en skyddad plats att dra sig tillbaka på under dagens hetta. Men deras planteringar var också tänkta att förstärka skymningens och nattens speciella mystik. Månträdgårdar förknippas med både stillhet, kontemplation och njutning, och var naturligtvis framför allt en lyx för de allra mest välbärgade i samhället. Den mest berömda månträdgården är antagligen Mehtab Bagh som ligger precis på andra sidan av floden från det världsberömda, palatsliknande mausoleet Taj Mahal i Indien. Från denna oas hade man den absolut bästa utsikten över mausoleet, som lockade turister och besökare redan då. Här planterades bland annat många nattblommande, doftande vita blommor som gästerna kunde beundra under månskenspromenader på vitmålade gångar mellan fontäner och paviljonger. Under århundradena förföll trädgården och till slut täcktes den forna oasen helt av damm, slam och salt från den intilliggande floden. Men på 1990-talet genomfördes omfattande arkeologiska utgrävningar vid trädgården och Mehtab Bagh är nu återställd i all sin prakt för att i så stor mån som möjligt efterlikna Mogulträdgården under sina glansdagar.
Det som både trädgårdsanläggarna i 1500-talets Indien och Vita Sackville-West förstått, och som vi fascineras av än idag, är att de vita blommorna och bladen har alldeles speciella egenskaper. I kvällens och nattens begränsade ljus framträder de ljusa bladverken och de vita blommorna på ett helt annat sätt än på dagen. Starkt direkt solljus gör vita blommors nyanser svåra att uppfatta och den vita färgen blir lätt skarp och utfrätt som på ett fotografi som blivit överexponerat. Men i skymningsljuset kommer de vita blommorna till sin rätt. Om man sitter i en trädgård och betraktar den när skymningen faller blir detta fenomen ofta tydligt. De gröna partierna höljs snabbt i dunklet och där man för en stund sedan såg buskar, träd och perennrabatter ser man nu bara en jämnmörk massa. Men finns där exempelvis en vitbrokig benved, en samling vita alliumbollar eller några högresta vita riddarsporrar kommer dessa att lysa klart och stå ut mot den mörka bakgrunden som ljusa gestalter i natten, nästan svävande i dunklet.
Vita blommor är naturligtvis också vackra på dagtid. Men det är inte dumt att placera dem i skuggan, där de lyser upp och syns tydligt, eller mot en mörkare bakgrund, som exempelvis ett grönt bladverk. Den brittiske hortonomen Graham Stuart Thomas lär ha sagt att Sissinghursts vita trädgård ”inte skulle vara något alls, särskilt i dagsljus, utan sina mörka buxbomshäckar”. Genom placering och omgivande växtlighet kan man trolla fram en mörk scen i trädgården där de vita växterna får skina. Detta underlättar också för våra ögon att kunna uppfatta att de tulpaner, rosor eller pioner som vi trott haft samma vita färg faktiskt alla innehåller små nyanser av varma eller kalla toner. Rosen är crèmefärgad, tulpanen har en gnutta kall blå i sin kulör och pionen har stänk av ljust rosa i det vita. Om du hör till dem som tycker att uteslutande vitt i rabatten kan bli aningen för kallt och stramt kan dessa små temperaturskillnader i de vita blommorna fångas upp och förstärkas genom att man planterar några enstaka blommor i färg intill. En liten gnutta av exempelvis gult, pärlemor eller ljusblått i planteringen gör det vita mer levande.
Värt att minnas när man fantiserar om en trädgård i vitt är att även gråa och silverfärgade växter har förmåga att skimra och lysa upp mot en mörkare omgivning. Grått och silver är dessutom oslagbart att kombinera med vitt i trädgården. Det var inte för inte som Vita Sackville-West refererade till sin White Garden som ”min gråa, gröna och vita trädgård”. Grå helgonört och silverek är ettåringar som fint lyfter fram vita blommor i kruka, och lammöron och malört kombineras med fördel med vitblommande perenner i rabatten. Vill man ha upp skimret på höjden kan silverpäron eller olika sorts salix vara till hjälp.
Man ska heller inte glömma bort att färgen vit finns i många bladverk som kan skapa vackra kontraster i trädgården. De vitkantade bladen hos vitbrokig benved eller brokbladig rysk kornell gör underverk i ett buskage som blivit för jämngrönt och det finns flera perenner som har varianter med vitbrokiga blad, exempelvis funkia ’Fire and Ice’, kaukasisk förgätmigej ’Variegata’ och äppelmynta ’Variegata’.
Om det är så att den vita färgen i trädgården upplevs magisk av oss på grund av sin skönhet, sin förmåga att fånga ljuset eller för att vi kulturellt kommit att förknippa vitt med oskuldsfullhet, renhet och elegans spelar egentligen ingen roll. Njuter av det vita gör vi oavsett, speciellt i skymningstimmen. Precis som Mehtab Baghs besökare gjorde för nästan 400 år sedan.
Publicerad i Trädgårdsliv 2022 tillsammans med bilder av Pernilla Bergdahl