Rabattens höjdare, bukettens stjärna, en flitig saneringsarbetare och en fredsaktivist – solrosen är den till synes enkla blomman som är oväntat mångsidig.
Den är en ikonisk blomma av många skäl, solrosen. Även någon som är ointresserad av odling och blommor brukar kunna känna igen den och veta vad den heter. Den odlas oförtröttligt år efter år av alla från förskolebarn till proffsflorister. Och den är populär i de allra flesta delar av världen. Är det för att den är som sinnebilden eller urtypen av en klassisk blomma? På en rak, stadig stjälk sträcker den sin klart färgade, stora blomma rakt upp mot solen, precis så som vi ritar blommor när vi är barn.
Solrosen har sitt ursprung i Nordamerika där arkeologiska fynd visar att urbefolkningen odlade den redan under 1000-talet före Kristus. Spanjorerna tog den till Europa på 1500-talet och den spreds till Ryssland i slutet av 1700-talet där den blev mycket populär, enligt en teori på grund av att kyrkan förbjudit fet mat under vissa helgdagar, men solrosen och dess näringsrika frön med högt fettinnehåll var undantagen reglerna. Botaniskt tillhör solrosen de korgblommiga växterna, Asteraceae, och det vi vanligen menar när vi säger ”solros” är Helianthus annuus som är en ettårig art inom släktet Helianthus som totalt består av runt ett 60-tal arter. Släktet rymmer även fleråriga sorter som exempelvis höstsolros Helianthus pauciflorus och jordärtskocka Helianthus tuberosus.
Om man som jag går och tänker mycket på solrosor, och så att säga tar på sig solrosglasögonen, i augusti/september när blommorna har sin högsäsong upptäcker man solrosor nästan överallt. Jag ser ett par taniga stjälkar med strålande blommor i en pytteliten balkonglåda på tredje våningen mitt i staden. Senare ser jag höga, vajande rader av jätteblommor på odlingslotterna i parken. I min mataffär står de klassiskt gula solarna inplastade två och två med en grön kvist i hinkar med vatten och ser nästan konstgjorda ut i all sin perfekta glans. Och när jag hämtar ut en floristbunden bukett till min brors födelsedag är en solros praktpjäsen i arrangemanget. Det dröjer dock innan jag inser att det är en solros eftersom alla de färgade blombladen i ytterringen är avplockade. Kvar är bara den stora, bruna disken som tillsammans med de andra blommorna ser både bekant och exotisk ut.
Att solrosor är riktigt bra snittblommor råder det inget tvivel om. Men de har också andra imponerande förmågor. Solrosor kan exempelvis absorbera stora mängder radioaktiva ämnen om de växer i förgiftad jord och har använts för att hjälpa till att rena marken efter kärnkraftverksolyckorna i både Tjernobyl och Fukushima. De kan även ta upp andra giftiga ämnen från jorden som tungmetaller och kemikalier. Man kan misstänka att denna superkraft bidrog till den popularitet som solrosen åtnjöt bland de gerillaodlare som började vara aktiva i och kring städer runt millennieskiftet. Då såddes solrosfrön i rikliga mängder på refuger mitt emellan körfält och i bortglömda och misskötta offentliga rabatter. Sedan 2007 är första maj International Sunflower Guerrilla Gardening Day då alla uppmanas att strö solrosfrön på en tråkig jordplätt i sitt närområde och på så sätt bidra med lite natur i stadsöknen. Hur mycket gift som dessa olagliga solrosor absorberat låter jag vara osagt. Men spridit glädje, det tror jag tveklöst att de har gjort.
Troligen blev solrosorna gerillaodlarnas favorit också för att de är så lättodlade. Vill man ha tidigare blomning bör man förså dem inomhus runt april, annars går det alltså utmärkt att direktså dem utomhus i maj. Se dock upp för sniglar och fåglar som gärna äter upp de späda skotten. För att säkert bli kraftiga och blomma rikligt behöver solrosorna näringsrik och lucker jord, men dessa superblommor kan överraska och bli ståtliga även på oväntade ställen. Detta vet alla som brukar mata fåglar och med deras hjälp fått solrosor slumpmässigt sådda på diverse platser i trädgården.
En solig och vindskyddad plats är ideal för solrosor, och de bör placeras utifrån hur höga de kan bli. De fungerar fint både som fond längst bak i en rabatt och som insynsskydd och avgränsning mellan olika delar av trädgården. Det går bra att odla solrosor i kruka också, men då bör man välja lite lägre sorter eftersom de höga behöver mycket jord och djup till sina rötter. Var generös med både vatten och näring till solrosorna så blir de många, stora och kraftiga. Är du mindre generös kan blommorna många gånger bli lika vackra, men både mindre, lägre och färre.
Förutom att odlas för sin skönhet odlas solrosen naturligtvis i stor skala för sina frön och den olja man utvinner från dem. Världens största producent av solrosor var tills nyligen Ukraina, tätt följd av Ryssland. Men på grund av det pågående kriget lär många tidigare blommande fält i år stå tomma. Klart är i alla fall att solrosen, Ukrainas nationalblomma, redan tidigt under kriget blev en symbol för stöd till det ukrainska folket och motstånd mot ockupationsmakten. I ett uppmärksammat videoklipp som spreds på Twitter syns en äldre ukrainsk kvinna säga åt en rysk soldat på gatan att stoppa solrosfrön i fickorna, ”för då kommer det i alla fall växa upp blommor där du faller”. Detta ledde till att människor världen över började skicka solrosfrön till ryska ambassader. Plötsligt var solrosen politisk och ett sätt att manifestera sin önskan om fred.
Men det är inte första gången solrosen fått symbolisera hopp och önskan om fred i dessa regioner. År 1996 möttes USA:s försvarsminister William J. Perry och hans ukrainska och ryska motsvarigheter på en plätt jord 25 mil söder om Kiev där det tidigare funnits underjordiska silos som huserat kärnvapenmissiler. Inför kamerablixtarna grävde nu de tre kostymklädda herrarna hål i den bruna jorden och planterade solrosplantor, en symbolisk handling för att fira att Ukraina gått med på att lämna ifrån sig missilerna i utbyte mot att västvärlden och Ryssland skulle garantera deras säkerhet. Ett löfte som ter sig sorgligt tomt i skenet av pågående invasion. Men visionen om blommor istället för bomber är vi många som fortfarande hoppas på.
Text: Emma Olevik
Publicerad i Trädgårdsliv 2022 med fotografier av Pernilla Bergdahl